Kristians tur att skriva nu...

Jaha, nu sitter jag här och skriver. Det trodde jag väl egentligen inte att jag skulle.

Jag pratade precis med min far på telefon, och han tyckte att "bloggen är så fin! Och vad duktig Mona är på att uttrycka sig!" Då måste jag svara lite generat att jag faktiskt aldrig varit inne och läst det hon skrivit, bara sett bilderna.
Direkt jag la på luren gick jag in och läste. Jag blev lite rörd, det var mycket beröm på en gång.
Även fast sådana saker är för mig en självklarhet. Vi har ju valt livet tillsammans, då måste man ju hjälpa och underlätta vardagen för varandra, och göra det så bekvämt som möjligt för sig. Det får man lära sig i militären. Speciellt nu när Markus finns, då är det extra viktigt att passa på varandra.
Men nu är det min tur att skryta om min sambo!!
Tänk att Mona hade sådant tålamod som hon har nu. Hade någon sagt det till mig för ett år sedan hade jag skrattat gott =) Att hon hade blivit en bra mor har jag vetat hela tiden, men just det där tålamodet var lite överaskande.
Rätt som det är, när Mona ammar och hon är trött, ja då sover hon. Inte bekvämt, utan sittandes med huvudet på sned, som man sover när man åker bil eller tåg... eller flyg. Sådär härligt stel i nacken när man vaknar. Så sover hon någon timme när det behövs, och det är ofta.
Eller inatt, när vi kom hem från Gunn och Lars i husvagnen, då var Markus riktigt grinig! Han skrek och ville inte ha pupp. Jag låg bredvid och blev så irriterad att jag ska skaffa mig öronproppar till nästa natt, haha! Sen somnade jag givetvis.
Men Mona var ju tvungen att sitta uppe med honom, så det gjorde hon. När jag vaknade, utvilad och med ett nyvaket tröttansikte, var hon redan uppe och tryckte grädde i tjukken.
Jag är otroligt stolt över Mona, hon är absolut den bästa av oss!! Förutom att hon klippte Markus i fingret förut ;)
Det är så mycket jag kan skriva, men det får jag göra en annan dag. Nu ska vi till husvagnen på Mörudden och räta upp den, eftersom Gunn och Lars inte hittade några polacker till det jobbet =)